Bryggeriet

Den 22 april 1836 blev klostret officiellt ett trappistkloster. Sedan dess har munkarna kunnat avnjuta lokalbefolkningens favoritdryck vid sina måltider. Och i Flandern är den drycken... öl.

Samma år inledde alltså abboten Martinus Dom arbetet med att bygga ett mindre bryggeri. Till lunchen den 10 december 1836 serverades klostrets första hembryggda öl.

Under många år bryggde klostret endast för egna behov. Det var inte förrän 1856 som munkarna började att då och då sälja öl vid klostrets portar. Med åren ökade efterfrågan, och bryggeriets verksamhet utökades både 1865 och 1897.

1921 bestämde sig munkarna för att göra sitt öl kommersiellt tillgängligt, vilket gjorde att försäljningen ökade ytterligare. På det tidiga trettiotalet tog klostret i bruk en ny bryggerihall, ett jästrum och en verkstad. Vissa av byggnaderna i det nuvarande bryggeriet härstammar från den här perioden.

Buteljeringsanläggningen moderniserades 1956, och 1968 försågs klostret med eget vattenreningsverk, långt innan detta krävdes enligt lag. 1991 investerade man i en datoriserad bryggerihall. Munkarna införlivar gärna ny teknik i processen om det förbättrar kvaliteten.

Exempel på satsningar på bättre kvalitet är den nya buteljeringsanläggningen som togs i bruk år 2000, och den nyligen färdigbyggda lagringskällaren. I detta underjordiska förråd genomgår ölet en andra jäsning i snudd på idealiska förhållanden. Vid båda investeringarna tog man särskild hänsyn till arbetsförhållanden och respekt för miljön.

I nära 170 år har bryggeriet bara använt rena ingredienser: vatten, malt, humle, socker och jäst. Hela tiden har man framställt 100% naturligt öl av dem. Och med varje investering siktar man på att öka trappistölets kvalitet. Detta är huvudtemat som har präglat hela bryggeriets historia.